Och nej, inte en sådan där stammis som alltid hänger på ett visst ställe, eller jo det är jag väll också men det var inte en sådan jag menade. Jag menar att jag faktiskt stammar. När jag pratar. Inte alltid men ibland så, när jag verkligen vill ha något sagt så bara hänger det upp sig. Visst går det över på nolltid så det är nog inte så att man lägger märke till det men när jag själv kommenterar det så håller folk med. Fruktansvärt jobbigt. Det är inte bara det att jag stammar, jag säger fel med. Lixom blandar ihop bokstäverna och säger saker som inte är begripligt. Detta inträffar alltid då jag är väldigt ivrig att berätta något eller om jag är lite smånervös. Kan det vara därför jag gärna håller käften istället för att prata? Ja, jag tror det.



Hahaha.
Det där bara bekräftade att människan är konstig.